Trångboddhet och smittspridning under en pandemi
Med anledning av den globala pandemin Covid-19, har AMM i Göteborg genomfört en studie om ökad smittrisk i Sveriges tre största städer, Stockholm, Göteborg och Malmö utifrån samhällsstrukturella aspekter som trångboddhet, flergenerationsboenden, utbildningsnivå och socioekonomi.
Vad är trångboddhet?
Enligt Boverkets boendenorm från 1986 (se Regler och riktvärden för inomhusmiljö), skall varje familjemedlem, eller boende i bostaden, ha tillgång till eget sovrum, med undantag av makar som skall dela, bostaden skall även ha gemensamhetsutrymmen som kök och vardagsrum. Detta innebär kortfattat att den som bor i en bostad med fler boende än antal rum, är att betrakta som trångbodd.
Trångboddhet och smittspridning
Genom kartläggning av sambanden mellan trångboddhet och möjlighet till social (fysisk) distansering, till exempel möjlighet att isolera sig hemma, tillgång till egen bil respektive beroende av kollektivtrafik, möjlighet att arbeta hemifrån och yrke, har Arbets- och miljömedicin i Göteborg gjort en analys av sårbarhet och ökad smittrisk i relation till trångboddhet.
Resultaten visar bland annat att det finns ett tydligt samband mellan trångboddhet och ökad sårbarhet vid smittspridning. Människor i områden med låg socioekonomi och stor trångboddhet har i regel svårare att skydda sig mot smitta. Genom avsaknad av ekonomiska möjligheter till distansering från andra människor, exempelvis på grund av beroende av kollektivtrafik och avsaknad av möjlighet att arbeta hemifrån, ökar risken både att bli smittad och att själv smitta andra (för mer information se rapporten AMM Göteborg, under länkar).