Exponering för kemikalier

Hur exponeras stockholmarna för kemikalier?

Den huvudsakliga exponeringen för kemikalier sker via dricksvatten, livsmedel och konsumentprodukter, se tabell 1. Förorenad mark i vår närmiljö och kemikalier i damm inomhus kan också bidra till den totala exponeringen. Exponering för kemikalier i inomhusmiljö och från luftföroreningar utomhus tas upp i andra avsnitt.

Många av de kemiska ämnen som vi exponeras för i vår omgivningsmiljö kan verka som miljögifter och påverka vår hälsa om de förekommer i tillräckligt höga halter. Med varuhandeln sprids kemiska ämnen över nationsgränserna. När varor produceras, används, återvinns, förbränns eller deponeras sprids kemiska ämnen till luft, mark och vatten. Idag sprids kemikalier i Stockholms län bland annat via textilier, byggnadsmaterial, elektronik och hygienprodukter. En betydande del av kemikalierna med potentiell hälsopåverkan finns i livsmedel och dricksvatten från egen brunn.

Källor till exponering i Stockholms län har förändrats över tid

Industriella utsläpp av hälsofarliga kemikalier i Stockholms län har minskat. Istället exponeras vi för olika kemikalier som kan påverka hälsan negativt till exempel genom konsumtionsprodukter som elektronik, textilier och hygienprodukter samt i dricksvatten och livsmedel. Risken för hälsoeffekter av olika kemiska ämnen beror på flera saker, bland annat på hur giftigt ämnet är, hur mycket vi får i oss av ämnet, när i livet vi exponeras och hur känsliga vi är som individer.

På grund av den stora befolkningen i Stockholms län belastas miljön mer här än i andra regioner, beroende på större mängder konsumtionsvaror, avfall och transporter. Dagens miljöproblem orsakas också av sådant som skedde för många år sedan. I Stockholms län finns cirka 11 300 identifierade områden med mark som är eller kan vara förorenad efter exempelvis industriutsläpp, bensinstationer, bilverkstäder och andra områden där det hanterats stora mängder kemikalier.

Dricksvatten

Resultat från MHE 15 visar att invånarna i Stockholms län i huvudsak dricker kommunalt vatten som är av mycket god kvalitet. Bara 4,7 procent av länets befolkning dricker vatten från enskilda brunnar. Det finns dock kommuner där enskilt vatten är mycket vanligare. Till enskilt vatten räknas egen brunn (borrad eller grävd) och gemensamma anläggningar, se karta 1. Det finns en medveten strategi från kommunernas sida att öka antalet hushåll som är anslutna till de kommunala vattenledningsnäten.

Kemikalier, karta 1. Andel (procent) av befolkningen som uppger att de får sitt dricksvatten från egen brunn eller från gemensam anläggning. Uppdelat på kommun. Klicka på önskad kommun för detaljerad information.

Teckenförklaring: 1-2%   3-11%   12-45%   Data saknas (-).

[Se helskärmskarta]

Cirka hälften av dem som dricker vatten ur egen brunn har gjort en vattenanalys under de senaste tre åren. Av dessa bedömdes 80 procent ha tjänligt vatten och 17 procent tjänligt med anmärkning. En vanlig anledning till dålig vattenkvalitet är för höga halter av arsenik, bly, fluorid, radon och uran, bakterier och grönalger. När vattnet bedömdes som otjänligt var den vanligaste anmärkningen av kemiska orsaker att arsenik-, bly- och radonhalterna var för höga, vilket är vanligare i borrade brunnar.

Livsmedel

Exponeringen för hälsoskadliga kemikalier sker i stor utsträckning via maten. De viktigaste miljögifterna ur hälsosynpunkt är metallerna kvicksilver, kadmium, bly och arsenik och organiska miljöföroreningar, till exempel dioxiner, polyklorerade bifenyler, bromerade flamskyddsmedel, bekämpningsmedel, polycykliska aromatiska kolväten och ftalater.

Vid ekologisk odling undviks bekämpningsmedel men trots det kan ekologiska livsmedel innehålla spår av bekämpningsmedel då dessa ämnen förkommer allmänt i miljön. Andelen av befolkningen som i stor utsträckning handlar ekologiska livsmedel har ökat från 18 procent 2007 till 33 procent 2015. För respektive kommun se karta 2.

Kemikalier, karta 2. Andel (procent) av befolkningen som, i så stor utsträckning det går, aktivt väljer att handla livsmedel som producerats utan användning av kemiska bekämpningsmedel. Uppdelat på kommun och kön. Klicka på önskad kommun för detaljerad information.

Teckenförklaring: 25-30%   31-37%   38-43%   Data saknas (-).

[Se helskärmskarta]

Konsumtionen av fisk har ökat sedan 2007, 32 procent av de svarande i Stockholms län anger att de äter fisk minst 2-3 gånger per vecka, jämfört med 26 procent 2007. Vissa fisksorter kan dock innehålla relativt höga halter av miljögifter, till exempel dioxin, PCB och kvicksilver. Insjöfisk och strömming eller sill från Östersjön är exempel på sådana fiskarter. Livsmedelsverket ger kostråd om hur ofta barn, gravida och ammande kvinnor bör äta fisk. Kostråden innebär i korthet att man bör äta fisk ofta, gärna 2-3 gånger per vecka, men att barn, både flickor och pojkar upp till 18 år, kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande inte bör äta fisk som kan innehålla höga halter av miljögifter oftare än 2-3 gånger per år (www.slv.se).

Konsumentprodukter

Konsumtionsartiklar är en viktig källa till exponering för olika kemikalier. Vi hanterar en uppsjö av olika produkter vilka vanligtvis tillverkas av plast, trä, metall, gummi, textil eller papper. De kan innehålla en mängd olika kemiska ämnen som vid höga koncentrationer kan påverka hälsan på olika sätt. Till exempel kan leksaker som är gjorda av plast eller gummi innehålla mjukgörande ämnen (ftalater). Textilier kan vara behandlade med högfluorerade ämnen och flamskyddsmedel. Vid tillverkning av kläder används kemikalier i stor utsträckning. Mjukgörande ftalater kan förekomma i stor mängd i vissa skor. Förekomsten av elektronikartiklar, till exempel tv-apparater, tv-spel, datorer, mobiltelefoner och liknande, ökar i hemmen i allmänhet. Dessa produkter kan innehålla hälsoskadliga metaller och bromerade flamskyddsmedel.

Konserveringsmedel, färg- och doftämnen är exempel på kemikalier som är mycket vanliga i kosmetika och hygienprodukter såsom schampo, tvål, hudkräm, deodorant, parfym, smink och hårfärg. En del av tillsatsämnena kan vara allergiframkallande, se tabell 2.

Kemikalier, tabell 2. Andel (procent) som anger att de är känsliga, överkänsliga eller allergiska mot vissa produkter och material som kommer i kontakt med huden, uppdelat på kön.

Enligt Miljöhälsorapport 2017 används mer än 35 starkt eller extremt starkt allergiframkallande ämnen i hårfärgningsprodukter på den svenska marknaden. Att färga håret blir allt vanligare och enligt MHE 15 har cirka 84 procent av kvinnorna och 27 procent av männen (40 procent bland yngre män) färgat håret någon gång, se figur 1.

Även färger som används i tillfälliga och permanenta tatueringar kan orsaka akuta och långvariga hudreaktioner på grund av allergi och liknande mekanismer. Tatueringar är vanligast i yngre åldersgrupper och bland kvinnor.

Kemikalier, figur 1. Andel (procent) av befolkningen i Stockholms län som uppger att de färgat håret, applicerat tillfällig tatuering eller gjort en permanent tatuering, uppdelat på kön och ålder.

Förorenad mark och exponering i närmiljö

I ökande utsträckning används idag mark som tidigare använts industriellt för samhällsbyggnad. Vissa av dessa områden har markföroreningar i koncentrationer som gör att människor kan utsättas för skadliga nivåer, till exempel genom att de andas in och sväljer jordpartiklar i luften. Små barn, som ibland stoppar jord i munnen, kan bli högre exponerade. Riktvärden finns för hur mycket av olika föroreningar som får finnas i mark som ska användas till bostäder, så kallad känslig mark.

Inomhusmiljö, särskilt barns inomhusmiljöer som till exempel förskolor och skolor, har visat sig bidra till en stor del av exponeringen via damm. Det gäller bland annat ftalater, bisfenoler och bromerade flamskyddsmedel. För vuxna kommer cirka 30 procent av den totala exponeringen för dessa ämnen från damm i inomhusmiljön.