Sotpartiklar - exponering och hälsorisker i Stockholms län

Vad är sot och varför behöver vi mer kunskap om sot i vår omgivningsluft

Sot är en sorts partiklar som bildas vid nästan all typ av förbränning. Studier har visat att dessa förbränningspartiklar representerar den del av luftföroreningarna som är mest skadlig för hälsan. Trots detta är halter av sot i omgivningsluften ganska dåligt kartlagda i stadsmiljö och vi vet nästan ingenting om hur mycket enskilda personer exponeras (utsätts) för sotpartiklar. Det finns ett växande antal internationella studier som visar på att vi behöver mer kunskap kring hur, var och i vilken utsträckning vi exponeras för sot.

Sot kan också benämnas black carbon, utifrån den mätmetod som vi använder för att kvantifiera halterna (aethalometer-instrument). Det är det begreppet vi använder i våra studier.

Syftet med våra projekt

Syftet med våra studier är att kartlägga hur enskilda personer exponeras för sot, främst i olika trafikmiljöer i Stockholm. Det ger oss mer kunskap om trafikrelaterad exponering för sotpartiklar som förekommer i stockholmarnas vardag. Studierna ska också ge värdefull information om hur den faktiska personliga exponeringen för dessa luftföroreningar förhåller sig till den beräknade exponeringen som vi bland annat får via stationära mätplatser inom länet.

Våra projekt

För att studera detta bedriver vi i huvudsak tre projekt:

Personlig exponering för sot vid olika färdsätt i stadsmiljö

I projektet studerar vi hur personer exponeras för black carbon när de färdas på olika sätt i stadsmiljö:

• går
• cyklar
• åker bil
• åker buss.

Syftet är att ta reda på den faktiska exponeringen i olika vanligt förekommande trafiksituationer som stockholmare befinner sig i dagligen och undersöka vilka faktorer som har betydelse för hur personer exponeras. Vi undersöker också alternativa färdvägar längs mindre trafikerade gator och hur det påverkar exponeringen.

Länk till vetenskaplig artikel: Personal exposure to black carbon in Stockholm, using different intra-urban transport modes - PubMed (nih.gov)

Personlig exponering för sot hos familjer i Stockholm (EMIL sot)

I projektet studerar vi hur personlig exponering för sot skiljer sig åt mellan familjer, där en förälder arbetar och en är föräldraledig. Syftet är att undersöka betydelsen av vistelse i trafik och andra aktiviteter och hur exponeringen förhåller sig till den beräknade exponeringen, som gäller för alla som bor på bostadsadressen. Studien är en del av den så kallade EMIL-studien som genomförs av Institutet för miljömedicin i samarbete med Sachsska barn- och ungdomssjukhuset.

Länk till vetenskaplig artikel: Comparison of measured residential black carbon levels outdoors and indoors with fixed-site monitoring data and with dispersion modelling - PubMed (nih.gov)

Läs mer om EMIL på ki.se

Halter av sot i tunnelbanemiljö

Perronger i tunnelbanan har i flera tidigare studier visat sig ha relativt höga halter av partiklar. I det här projektet utför vi stationära mätningar av black carbon, kväveoxider och elementärt och organiskt kol på olika perronger i tunnelbanan. Syftet är att undersöka vilka halter som finns och hur de skiljer sig mellan olika typer av perronger, hur halterna förhåller sig till de som finns utomhus och vilka källorna är.

Hur kommer informationen vi får från studierna användas?

Att förbättra luftkvalitén och minska de negativa hälsoeffekterna av luftföroreningar i Stockholms län är en viktig prioritering för Region Stockholm. Kunskap om hur individer exponeras för sotpartiklar i olika trafikmiljöer och när de reser på olika sätt är nödvändig för att vi ska kunna sätta in rätt åtgärder och planera våra städer på rätt sätt, till exempel vid planering av gång- och cykelbanor. Den nya kunskapen kommer att ligga till grund för olika åtgärdsprogram och framtida forskningsprojekt inom detta område.

Finansiering

Studierna har delfinansierats av det tidigare Miljöanslaget, Stockholms läns landsting, och genomförs i samarbete med Stockholms universitet (ACES). Studien EMIL sot har finansierats av ett forskningsanslag från FORTE.

Foto: Antonios Georgelis