Normer, mål och riktvärden för luftföroreningar

Miljökvalitetsnormer och miljömål

Miljökvalitetsnormer (MKN) är juridiska styrmedel som anger en bindande gräns för olika miljötillstånd vilka skall ha uppnåtts och följas vid en viss tidpunkt. De är inte ett målvärde utan är avsedda att reglera ett minimitillstånd av negativ miljöpåverkan, vilket utifrån rådande kunskapsläge, inte skall utgöra en fara för människors och djurs hälsa eller innebära en för stor störning på miljön. Naturvårdsverket ansvarar för vägledning kring Miljökvalitetsnormer för luftkvalitet och omgivningsbuller.

Miljökvalitetsnormerna för luft reglerar halterna av luftföroreningar och är baserade på gräns- och målvärden i luftkvalitetsdirektivet 2008/50/EG samt på direktivet om metaller och PAH 2004/107/EG, i Sverige genomfört i luftkvalitetsförordningen 2010:477. Det finns miljökvalitetsnormer för ett tiotal luftföroreningskomponenter och dessa kan ses som en europeisk miniminivå för luftkvalitet för att alla EU-medborgare ska ha ett rimligt skydd för hälsan.

EU direktivet för luftföroreningar 2016/2284/EU är ett så kallat takdirektiv, som reglerar högsta tillåtna utsläpp för olika sorters luftföroreningar. De luftföroreningar som innebär utsläppsåtaganden är svaveldioxid (SO₂), kvävedioxider (NO₂), flyktiga organiska ämnen (NMVOC), ammoniak (NH₃), och små partiklar (PM_2,5). Direktivet omfattar även bindande utsläppstak för år 2020 och 2030, i Sverige är direktivet genomfört i Luftvårdsförordningen 2018:740.

Luftföroreningar utomhus, tabell 7. Riktvärden för utomhusluft.

Östra Sveriges luftvårdsförbund och Stockholms Luft- och Bulleranalys (SLB-analys) övervakar luftkvaliteten utomhus på uppdrag av länets kommuner. Detta görs genom mätningar på olika platser och modellberäkningar. Resultat från modelleringen 2019 visar att luftkvaliteten överlag långsamt blir bättre i Stockholms län, men att utsläppen fortfarande behöver minskas för att skydda människors hälsa. Mätningarna av luftkvaliteten sker framförallt i innerstan vid de mest trafikutsatta områdena, på gatunivå vid Hornsgatan, Sveavägen, Folkungagatan och St. Eriksgatan, samt längs E4/E20 i nivå med Lilla Essingen och Skonertvägen. För att ha jämförelsematerial mäts bakgrundsdata för innerstaden i taknivå vid Torkel Knutssonsgatan och för länet i övrigt i Norr Malma utanför Norrtälje.

Till skillnad från 2015 års mätningar då främst partiklar (PM₁₀) och kvävedioxid (NO₂) låg högt i jämförelse med miljökvalitetsnormerna, klaras miljökvalitetsnormerna i innerstadsluften för både NO₂ och PM₁₀ vid den senaste mätningen 2019. Mätvärdena för Hornsgatan ligger dock väldigt nära antalet högsta tillåtna dygnsmedelvärden för NO₂. Mätstationen vid E4/E20 i höjd med Skonertvägen klarar inte miljökvalitetsnormen och mätstationen vid Lilla Essingen tangerar antal högsta dygnsmedelvärden för NO₂. Partikelhalterna håller sig dock inom miljökvalitetsnormens tillåtna värden för samtliga mätstationer. Den huvudsakliga orsaken tros vara bättre rutiner för städning och dammbindning samt minskande användning av dubbdäck och dubbdäcksförbud i vissa zoner i Stockholms stad. 

Miljökvalitetsnormerna utgör dock inte ett fullgott skydd eftersom även lägre nivåer av luftföroreningar orsakar väsentliga hälsoeffekter. Därför har riksdagen infört nationella miljökvalitetsmål som miljökvalitetsmålet ”Frisk luft”. "Frisk luft" innebär att luften ska vara så ren att människors hälsa inte påverkas negativt. Målet ska användas som vägledning vid planering och beslut och ska vara uppfyllt till år 2020. De hårdare Miljökvalitetsmålen som bättre värnar människors hälsa, klaras inte vid någon av mätstationerna för NO₂ och PM₁₀ 2019.

Luftkvalitet och övervakning

SMHI är av Naturvårdsverket utsett till datavärd för nationellt luftkvalitetsdata och samlar in, lagrar och tillhandahåller statistik över de vanligaste luftföroreningarna. Luftkvalitetsdatan omfattar halter av olika föroreningar i luft och nederbörd, men även i mossa. Inom SMHI bedrivs även forskning kring luftföroreningar och spridningsmönster.

Sotpartiklar, eller black carbon, bildas vid nästan all form av förbränning och utgör den form av luftföroreningar som har visat sig vara mest skadliga för hälsan. Centrum för arbets- och miljömedicin bedriver flera forskningsprojekt om sotpartiklar och deras inverkan på hälsan i samarbete med Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet. Naturvårdsverket tillgängliggör i realtid de halter av sot i luften som kommunerna rapporterar från olika platser i landet (se länkar och kunskapsdokument).

Enligt luftkvalitetsförordningen har så kallade gränsvärdesnormer satts för godtagbara halter av olika former av luftföroreningar. Varje överskridande av dessa halter skall enligt förordningen innebära att det anses som att normen inte följs. Enligt Naturvårdsverkets förtydligande betyder varje form av överskridande av gränsvärdet att gränsvärdesnormen inte följs, medan det för målsättningsnormer krävs att överskridandet är långvarigt och omfattande, samt att rimliga åtgärder för att undvika överskridande inte sker i tillräckligt stor utsträckning, för att MKN luft inte skall anses följas.

Riktvärden och vanligt förekommande luftföroreningar

Förutom sot från olika former av förbränning är förslitningspartiklar vanligt förekommande luftföroreningar som är farliga för hälsan. Dessa är rikligast i urbana miljöer och uppkommer bl.a. genom förslitning av vägbana och däck vid vägburen trafik och vid förslitning i järnvägsmiljöer, där höga halter uppmätts i tunnlar och överbyggda stationsmiljöer med begränsad luftomsättning.

Den största andelen av PM₁₀ i Stockholm utgörs av slitagepartiklar, framförallt relaterat till vägtrafik. Fordonens dubbdäck som river upp partiklar från asfalten är en viktig källa, liksom slitage från  däck och bromsar. Trots bättre rutiner för städning av gator och bättre rening av bilavgaser, är en minskning av mängden trafik, som ökar i Stockholmsområdet, avgörande för att uppnå Miljökvalitetsmålet "Frisk luft".

Enligt en utredning av Stockholms läns landsting från 2016 om tunnelbanemiljöer, ligger partikelhalterna för PM₁₀ i tunnelbanan på ett dygnsmedelvärde mellan 100-400 μg/m3, medan högre halter förekommer i rusningstid, särskilt på stora stationer. Vad gäller andra ämnen och partikelstorlekar ligger halterna i Stockholms tunnelbana under värden som kan överstiga årsexponering enligt MKN för luft. Studier visar att inbromsning av tåg drastiskt ökar partikelhalterna på stationerna och att intensiteten i trafiken i samband med hur väl ventilationen fungerar, är av stor betydelse för hur höga luftföroreningarna blir. Halterna verkar också öka med det djup på vilket stationen befinner sig. 

Länsstyrelserna är delaktiga i Sveriges miljöövervakning. Stockholms länsstyrelse är med i övervakningsarbetet av länets miljö, där luft ingår som en av huvudpunkterna. Miljöövervakningen av luft omfattar: Nedfall av försurande och gödande ämnen. Metaller och kvävehalt i mossa. Lufthalter på Svenska Högarna och Marknära ozon.

Nya riktvärden för luftkvalitet från WHO

I och med nya forskningsresultat som ligger till grund för WHO:s uppdaterade riktlinjer för luft, framgår att alla nivåer av luftföroreningar innebär hälsorisker och att 99 procent av jordens befolkning utsätts för luftföroreningsnivåer som kan vara skadliga för hälsan. WHO:s nya riktlinjer innebär en rejäl skärpning av tidigare riktvärden för luftföroreningar, se tabell 8. Globalt sett beräknas luftföroreningar orsaka sju miljoner förtidiga dödsfall årligen, förutom ytterligare många miljoner år med nedsatt hälsa. Hos barn orsakar luftföroreningar framförallt utveckling av och försämring av astma, infektioner i luftvägarna, samt försämrad lungfunktion och lungtillväxt.

Tabell 8. WHOs riktvärden luftkvalitet. WHOs rekommenderade riktlinjer för luftkvalitet 2021 i jämförelse med 2005.

För mer information om specifika regler och riktvärden se: Länkar och kunskapsdokument nedan.